Ekerö Sommarstad

Ekerö Sommarstad

Historia

Ekerö sommarstad har en lång historia.

Inte som namn på ett bostadsområde eller som samfällighet men däremot som plats för historiska händelser, många gånger med mycket dramatik.

 

Jon Jarl bodde på Askanäs på Ekerö. Han hade under nio år i följd som korsriddare stritt mot ryssar, ester och kareler. När han kom hem år 1218 hade han blivit förföljd av ester som omringade huset och satte eld på gården. Hustrun lyckades ta sig ur det brinnande huset och rodde över till Hundhammar, nuvarande Norsborg och uppbådade folk för att hämnas inkräktarna. Esterna, som lämnat Askanäs hanns upp vid ön utanför Gällstaö där fienderna blev nergjorda till sista man och deras skepp brändes. Händelsen har gett ön namnet Estbröte där bröte är ett gammalt uttryck för död.

 

Denna tragiska händelse är inte början på historian. Nejderna kring Mälarens vidsträckta dal är det område kring vilket det svenska väldet uppkommit och utvecklat sig. I öster har den förmedlat förbindelse med haven och främmande folk, i väster bär vägarna till landen med järn och koppar och längst stränderna fanns stenfria, lättodlade slätter.

 

Den äldsta kända boplatsen på Ekerö finns vid Lugnet som ligger på Ekerö Prästgård. Den härstammar från stenåldern och är minst 4000 år gammal.

Från järnåldern har man däremot hittat många fynd på Ekerö och även i vårt område. Vid upprättande av byggnadsplanen för Ekerö sommarstad inventerades fornlämningarna och man fann 32 högar och stensättningar fån järnåldern.

 

Av de historiska källorna framgår att Asknäs var en stormansgård under medeltiden. Möjligen var den det redan i slutet av järnåldern, Ekerös enda storhög strax sydväst om kyrkan tyder på detta. Ekerö kyrka anses ha uppförts som gårdskyrka till gården under 1100-talets senare hälft.

Den nuvarande byggnaden är från 1800-talets senare hälft med tidstypisk rik lövsågeridekor i behåll.

 

Det berättas att på hösten 1947 höll en man vid namn Erik Andreasson på att schakta på sin tomt i sommarstan i hörnet av Kämpabacken och Kyrkfjärdsvägen när han upptäckte några stenar som senare visades vara en grav. Man hittade ett skelett efter en kvinna.

På den tiden åkte alla buss hem till stan på söndagskvällarna, oftast med kartonger med frukt och grönsaker. Vad de övriga i bussen inte visste denna kvällen va att i en av kartongerna fanns det ett skelett av en kvinna.

Begravningen hade skett omkring 1000-1100 talet och andra fornlämningar i området visade att det hade varit ett gravfält för den forntida byn eller gården Askanäs.

 

Efter första världskriget blev sommarboendet möjlighet för en bredare allmänhet. Förbättrade ekonomiska villkor och sociala reformer, t ex åtta timmars arbetsdag och så småningom lagstadgad semester, gav ökad fritid och därmed förutsättningar för sportstugerörelsen. Det var först på 30-talet som fritidshus började uppföras i större utsträckning på Mälaröarna, bl a till följd av den ökande busstrafiken. Det var då, samtidigt med Kanan, Älvnäs, Närlunda som Ekerö sommarstad föddes.

 

I det hus som vi av tradition håller årsmöte i, hembygdsgården, invigdes 1952. Träkvista mellangård nr 1 från omkring 1750 flyttades till sin nuvarande plats efter en gåva från nämndeman och fru Nils Carlsson.

Copyright © All Rights Reserved